I över fyra år har jag sprungit fram och tillbaka på ortoped mottagningen
Jag har fått diverse behandlingar och operationer. Men skadan jag har i mina höfter krigar vidare och vägrar att ge med sig. Jag har skämts något fruktansvärt över det här i en lång lång tid. Men nu har jag insätt att det är såhär det är och det går inte att ändra på.
Men i förrgår kom mamma hem med ett paket som var skickad från smärtmotagningen. Det är nämnligen som så att min underbara läkare ringde upp dom och ordnade ett recept som mamma kunde ta med sig hem på en gång utan att jag ska behöva göra fler undersökningar.
Detta är plåster som innehåller kortison som ska bedöva all hud runt omkring mina operationsärr på höften tills det att nerverna har läkt samman som dom ska. Om några veckor ska jag också börja ett träningsprogram hos en sjukgymnast som ska träna upp musklerna som har försvagats i och med operationerna.
Jag är den lyckligaste tjejen på denna jord just nu. Bara blotta tanken på att jag inte kommer ha ont längre gör mig gråtfärdig. Jag kommer blir friskt, trotts uttalandet om att jag kommer att lida av smärtan hela livet.



Inga kommentarer:
Skicka en kommentar